Det har ju inte blivit så mycket vikt/träning/fitness här på bloggen än, så det får väl ändå bli dags..? Jag hade ett "moment" igår när jag såg mig själv på bild i helfigur och typ för första gången kände att jag inte är tjock. Med tanke på att jag gått upp 10 kg sedan mitt lägsta så känns det rätt gött att inte ha en massa självförakt. För en gångs skull, liksom.


Jag tror att styrketräningen (som jag visserligen fuskat med sista tiden tyvärr) har med saken att göra. Att lyfta tunga saker och ge fasiken i dieter är känt för att göra underverk med självkänslan. Vilket tar mig till det andra, jag räknar ju inte kalorier längre. Jag har upptäckt att kaloriräknande bara resulterar i störda tankemönster för mig. Mat blir till siffror, som blir till skam. Så ska det ju inte behöva vara..?!

Så jag försöker att hitta mitt "inre ätande" (lol), det som är naturligt för min kropp, som håller mig mätt men ja, jag vill ju faktiskt fortfarande få bort lite fett och det är okej, och då måste man dessvärre ha lite koll. Frågan är ju vad som är sunt på den fronten. Tjejerna i Strong women lift each other up Gav mig en hel massa råd och ett av dem var att ge tusan i att räkna kalorier och att glömma vågen. Jag har inte lyckats riktigt med att sluta grisa, men det har blivit bättre, definitivt. Nu har jag ju ingen panik längre på kvällen "när mina kalorier är slut" så jag känner att jag måste äta upp allt i kylen. Nu vet jag att om jag verkligen är hungrig så är det okej att äta, även om klockan är 22, liksom. Lyssna på kroppen.

Jag ser förresten att jag förlorat lite fett sista tiden, även om vågen inte rört sig. Jag har mina blå jeans som måttstock, när de sitter lite löst i midjan är det lagom tror jag. :) Än så länge är vi inte där dock så bara att tuffa på.